Regeringens public service-förslag hotar demokratin

Regeringens och Sverigedemokraternas nya förslag för framtidens public service har väckt stark kritik från flera håll. Bakom formuleringar om ”effektivisering” och ”opartiskhet” döljer sig en nedmontering av journalistisk mångfald, lokal närvaro och ett fritt medielandskap. Kritiker varnar för att detta är början på en systemförändring – med långtgående konsekvenser för demokratin.

Det svenska public service-systemet har länge varit en hörnsten i vår demokrati – ett oberoende, allmännyttigt medieutbud tillgängligt för alla. Men nu står systemet inför kraftiga förändringar. Den politiska inriktning som Tidöpartierna föreslår riskerar att inte bara försvaga verksamheten ekonomiskt, utan också underminera dess oberoende och funktion i samhället.

Ett public service i politiskt bakvatten

När regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna presenterade sina nya riktlinjer för public service den 16 maj var budskapet tydligt: nu ska SR, SVT och UR få nya ramar för vad som anses vara deras ”kärnverksamhet”. Det innebär bland annat att textpublicering på deras digitala plattformar ska begränsas, prioriteringen av egna plattformar över externa som TikTok och YouTube skärpas, och att en årlig redovisning av textanvändningen ska införas.

Allt detta presenteras i en tid då Sverige behöver mer, inte mindre, lokal journalistik och brett tillgängligt innehåll. Redan nu varnar public service-ledningarna för att det föreslagna ekonomiska stödet är långt ifrån tillräckligt. Enligt SR:s vd Cilla Benkö kommer neddragningen i praktiken innebära ett underskott på 3,4 miljarder kronor och kan hota 350–400 tjänster de kommande åren.

Opartiskhetsstudie – en täckmantel för politisk styrning?

Ett särskilt oroande inslag är kravet på en oberoende forskningsstudie om public services opartiskhet. Sverigedemokraternas kulturpolitiske talesperson Alexander Christiansson motiverar det med att ”vissa grupper i samhället upplever att programinnehållet är vinklat”. Studien sägs syfta till att stärka legitimiteten – men många befarar att det i själva verket är en väg in för politisk kontroll över innehållet.

Kritiker pekar på att detta sker samtidigt som speglingsuppdraget förändras: från att public service ska representera ”den variation som finns i befolkningen” till att bara ”spegla förhållanden i hela befolkningen”. Det här kan ses som ett tydligt avsteg från inkluderande journalistik och ett avståndstagande från identitetspolitiska perspektiv.

Journalistiken i kläm – växande kritik från branschen

Under de senaste dagarna har kritiken mot förslaget tilltagit. Journalistförbundet varnar för att den föreslagna lagen hotar redaktionell självständighet och ökar risken för politisk inblandning i mediernas innehåll. De anser att opartiskhetsstudien i praktiken kan bli ett verktyg för att tysta obekväma röster.

Sveriges Television och Sveriges Radio har uttryckt oro för att det nya ekonomiska upplägget inte räcker för att täcka kostnadsutvecklingen eller stärka beredskapen vid samhällsstörningar – en av deras centrala uppgifter. Neddragningarna riskerar att slå hårt mot lokal journalistik, kulturutbud, idrottssändningar och stora gemenskapsprogram som Melodifestivalen.

Även politiska partier har höjt rösten. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet har reserverat sig mot flera delar av public service-kommitténs slutbetänkande. De varnar för att regeringen sätter public service på en kurs mot urholkning och osäkerhet.

En stegvis nedmontering – under täckmantel av förnyelse

Det som beskrivs som förnyelse är i själva verket en stegvis nedmontering. Ett starkt och oberoende public service är en grundpelare i demokratin. Genom sin tillgänglighet, sitt lokala fokus och sin journalistiska integritet fyller SVT, SR och UR en funktion som varken kommersiella aktörer eller sociala medier kan ersätta.

Den så kallade "polariseringen" som Tidöpartierna menar har vuxit fram kan i själva verket förvärras om trovärdiga och brett förankrade medier försvagas. Om legitimiteten i public service hotas, hotas även samhällsgemenskapen.

Det är inte bara program och arbetsplatser som riskerar att försvinna – utan förtroendet för ett fritt, gemensamt samtal.