Kriminaliteten växer – men lösningen kräver mer än batonger

Kriminaliteten i Sverige ökar – men bakom varje skjutning och sprängning finns en djupare berättelse om segregation, arbetslöshet och ett samhälle som lämnat många unga i sticket. Om vi vill stoppa våldet måste vi förstå varför det växer – och skapa en integrationspolitik som bygger tillit, inte utanförskap.

Sprängningar, skjutningar och gänguppgörelser har blivit en dyster del av vardagen i Sverige. Det som en gång var isolerade händelser är idag ett utbrett samhällsproblem. Våldet kryper närmare skolor, lekplatser och bostadsområden. Många unga dras in i kriminalitet – och paradoxalt nog är det ofta deras egna familjer och grannar som drabbas hårdast. Det är dags att vi vågar tala klarspråk: Sverige behöver en ny, fungerande integrationspolitik som bygger på delaktighet, ansvar och tillit.

Segregation och utanförskap göder kriminaliteten

Bakom varje rubrik om våld finns en verklighet som ofta ser likadan ut: unga män, ofta från socioekonomiskt utsatta områden, med begränsade framtidsutsikter. Många har erfarenhet av arbetslöshet, diskriminering och misslyckanden i skolan. De växer upp i områden där polisen sällan ses som en skyddskraft – utan som en motpart.

Arbetslösheten bland invandrare, särskilt bland unga män, är fortfarande mycket hög. Trots utbildning och vilja stängs dörrar, gång på gång. Diskriminering på arbetsmarknaden är en verklighet. När man inte får chansen att bygga ett värdigt liv genom arbete, börjar bitterheten växa. I värsta fall leder den till ilska mot samhället, och en vilja att "hämnas" – inte bara mot individer, utan mot hela systemet. Det är en farlig utveckling.

Inkludering måste ersätta exkludering

Vi har pratat i åratal om integration – men ofta har politiken handlat mer om kontroll än om möjligheter. Om förbud, krav och misstänksamhet, snarare än om tillit, stöd och inkludering. Samhället måste visa att det är starkt nog att både skydda – och bry sig.

En fungerande integrationspolitik kräver att staten agerar så att varje individ känner sig som en del av helheten. Att man är behövd, har en plats och ett ansvar. Först då skapas verklig tillhörighet och lojalitet. Det kräver samverkan mellan skola, arbetsmarknad, civilsamhälle och rättsväsendet – men framför allt en ärlig vilja att bygga framtid tillsammans.

Fem åtgärder som behövs nu

1. Bryt segregationen på riktigt
   Investera i blandade bostadsområden, fler mötesplatser, språkstöd och tillgång till utbildning. Ge stöd till lokala föreningar som bygger gemenskap.

2. Öppna arbetsmarknaden för fler
   Bekämpa diskriminering vid anställning, och satsa på riktade praktik- och mentorprogram för unga med utländsk bakgrund. Arbete är den starkaste motkraften till kriminalitet.

3. Skolan måste bli en väg till framtid – inte återvändsgränd
   Höga förväntningar, fler vuxna i skolan, och stöd till elever i riskzoner måste vara självklart. Skolan ska inte bara lära ut kunskap – utan även ge hopp och riktning.

4. Bygg tillit, inte bara kontroll
   Ökad polisnärvaro i utsatta områden är viktig – men den måste ske i dialog. Invånare måste känna att de är en del av lösningen, inte måltavlor för misstänksamhet.

5. Nationellt ansvar – lokalt engagemang
   Staten ska ge ramar och resurser, men det är på lokal nivå förändringen sker. Kommuner, skolor, idrottsföreningar och religiösa samfund behöver verktyg för att agera tidigt och långsiktigt.

Tiden för tomma löften är förbi

Vi kan inte fortsätta låtsas att hårdare tag räcker. Självklart ska grova brott bekämpas med kraft – men vi måste också våga förebygga dem innan de sker. Det kräver att vi ser människor bakom statistiken, förstår de sociala orsakerna bakom kriminaliteten, och bygger ett samhälle där fler känner att de har något att förlora.

Kriminalitet är inte ett öde – det är en konsekvens. Och vi kan förändra riktningen. Men det börjar med en politik som inkluderar – inte exkluderar.