Fredens chans i Kaukasien


För några dagar sedan hölls ett möte i Tirana mellan Europeiska rådets ordförande Antonio Costa, Europeiska kommissionens ordförande Ursula von der Leyen och Azerbajdzjans president Ilham Aliyev. Under mötet diskuterades stabil fred i Kaukasien och Zangazur-korridoren.

Azerbajdzjan och Armenien närmar sig historiskt avtal efter decennier av konflikt. Efter årtionden av konflikt närmar sig Azerbajdzjan och Armenien ett fredsavtal. Med stöd från EU växer hoppet om stabilitet i Kaukasien – och nya möjligheter för Armeniens pressade ekonomi.







Ett nytt kapitel i en plågad region

Efter årtionden av krig, död och förödelse i Kaukasien har en ny möjlighet till fred och stabilitet vuxit fram. Azerbajdzjan, som efter självständigheten på 1990-talet började ta avstånd från Rysslands inflytande och istället närmade sig västvärlden, har efter en lång konflikt återtagit kontrollen över Karabach-regionen.

Detta efter ett blodigt krig.


Ett folk på flykt – och vägen tillbaka

Konflikten om Nagorno-Karabach har skördat tusentals liv och tvingat över en miljon människor på flykt. Dessa sår är fortfarande öppna, men den rådande freden ger möjlighet till läkning. Azerbajdzjan har påbörjat en omfattande återuppbyggnad av Karabach och investerar i infrastruktur, bostäder och samhällsservice för att skapa förutsättningar för återvändande.


EU:s roll i fredsprocessen

EU har vid flera tillfällen arrangerat möten mellan Azerbajdzjans president Ilham Alijev och Armeniens premiärminister Nikol Pasjinjan. Efter många år av förhandlingar närmar sig parterna nu ett fredsavtal. Det skulle kunna få en avgörande positiv effekt på Armeniens svaga ekonomi, som länge har präglats av isolering och krig.

Ett fredsavtal kan öppna dörrar till handel och samarbete – inte minst med det resursrika Azerbajdzjan, med sina stora olje- och gastillgångar, samt med grannlandet Turkiet, ett G20-land.


Motstånd och möjligheter

Trots att både Azerbajdzjan och Armenien signalerat vilja till fred möter processen hinder. Premiärminister Pasjinjan pressas hårt av oppositionen, som står nära Ryssland och motsätter sig försoning. Azerbajdzjan, å sin sida, har öppnat för samarbete och betonar att framtiden bör byggas på ömsesidig respekt och stabilitet.


En chans för hela regionen

Vad som nu står på spel är inte bara freden mellan två grannländer, utan stabiliteten i hela södra Kaukasien. Ett avtal skulle kunna göra regionen till en bro mellan Europa och Asien – med ökad handel, utveckling och kulturellt utbyte.

Det skulle också minska beroendet av stormakten Ryssland, och i stället ge utrymme för regionalt självbestämmande och gemensam utveckling.


Historien väntar på att skrivas om

Freden i Kaukasien är inte en självklarhet – men den är möjlig. Det kräver mod, försoning och en vilja att blicka framåt. Azerbajdzjan och Armenien har nu en unik chans att skriva om sin historia:
från konflikt till samarbete, från förödelse till utveckling, från misstro till tillit.
Det är dags att ta den chansen.

Ekonomisk jämförelse mellan Azerbajdzjan och Armenien


Azerbajdzjan och Armenien är två grannländer i södra Kaukasien som genomgått liknande historiska förändringar men utvecklats i olika riktningar ekonomiskt. Båda har sina styrkor och sårbarheter, men Azerbajdzjans ekonomiska resurser och internationella position har givit landet ett tydligt övertag.


Styrkor och sårbarheter

Azerbajdzjan har sin största styrka i energisektorn. Olja och naturgas står för över 90 procent av landets exportintäkter, vilket har givit staten möjligheter att bygga infrastruktur, skapa valutareserver och investera i framtida projekt. Landet arbetar aktivt med att diversifiera sin ekonomi, bland annat inom jordbruk, turism och teknik. Samtidigt innebär det stora beroendet av energiexport en sårbarhet – svängningar i oljepriserna kan snabbt påverka hela landets ekonomi.


Armenien, å andra sidan, saknar större naturresurser men har en växande tjänstesektor, särskilt inom IT och programmering. Landet exporterar även mineraler, konjak och livsmedel. Ekonomin är i stor utsträckning beroende av remitteringar från utlandet, främst från den stora armeniska diasporan. Armenien är också starkt beroende av import – särskilt av energi och livsmedel – vilket gör landet känsligt för geopolitiska och logistiska störningar.


Industri och export

Azerbajdzjan är en energijätte i regionen. Exporten går huvudsakligen till Italien, Turkiet, Ryssland och Israel, och omfattar framför allt olja och gas. Landet satsar nu på att bygga upp nya sektorer, exempelvis inom jordbruksteknologi och digitalisering.

Armeniens export består främst av koppar, molybden, IT-tjänster, alkohol (bland annat konjak) och bearbetade livsmedel. De viktigaste handelspartnerna är Ryssland, Iran och Europeiska unionen. Armenien har också utvecklat ett starkt ekosystem av nystartade teknikföretag, särskilt i huvudstaden Jerevan.


Ekonomisk överblick

Skillnaderna i ekonomisk volym mellan länderna är tydliga. År 2023 uppskattades Azerbajdzjans bruttonationalprodukt (BNP) till cirka 80 miljarder USD, medan Armeniens BNP låg på omkring 20 miljarder USD. BNP per capita uppgick till ungefär 7 800 USD i Azerbajdzjan jämfört med cirka 6 600 USD i Armenien.

Azerbajdzjans ekonomiska tillväxt drivs fortfarande huvudsakligen av energisektorn. Intäkterna från olje- och gasexport har möjliggjort omfattande investeringar i infrastruktur, framtidsinriktade projekt och diversifiering av ekonomin. Dessa resurser används även för att bygga upp valutareserver och stimulera tillväxt inom andra sektorer, som jordbruk, turism och teknik.

Dessutom har Azerbajdzjan – särskilt huvudstaden Baku – satsat stort på att utveckla turistnäringen. Under de senaste åren har landet genomfört flera initiativ för att öka turismens attraktivitet, locka internationella besökare och göra turismen till en av ekonomins bärande pelare.

Armenien, som saknar större energiresurser, har å sin sida satsat på att utveckla sin tjänstesektor – framför allt inom IT och programmering. Landet exporterar också mineraler, konjak och livsmedel. En betydande del av ekonomin är beroende av remitteringar från den armeniska diasporan. Samtidigt är Armenien starkt beroende av import av bland annat energi och baslivsmedel, vilket gör landet känsligt för geopolitiska och logistiska störningar.

Inflationen skiljer sig också mellan länderna: Azerbajdzjans ekonomi har varit relativt stabil, medan Armenien har upplevt större volatilitet till följd av yttre faktorer.

Sammanfattningsvis har Azerbajdzjan ett ekonomiskt övertag tack vare sina naturresurser och strategiska exportvägar, men arbetar också aktivt med att minska sitt beroende av energi. Armenien, trots sina begränsade resurser, visar styrka i innovation och utbildning, men dess ekonomi är mer sårbar för externa förändringar. Ett framtida fredsavtal mellan de två länderna skulle kunna öppna nya vägar för handel, investeringar och gemensam utveckling i regionen.