Putins nästa drag: Kaukasus

Ryssland förbereder sig för ett nytt krig – och världen bör inte blunda

Medan världens uppmärksamhet fortsatt ligger på kriget i Ukraina, rustar Ryssland tyst men målmedvetet för ett nytt militärt och geopolitiskt utspel – denna gång i Sydkaukasien. Den senaste utvecklingen i Armenien, Lavrovs symboltyngda besök och ökade ryska markeringar tyder alla på att Moskva trappar upp sin närvaro i regionen. Målet är tydligt: att återta kontrollen över Sydkaukasien och stoppa en europeisk strategisk framgång.

Armeniens nya kurs: en nagel i ögat på Kreml

Ett av de största problemen för Ryssland just nu är att Armeniens nuvarande regering visar tydliga pro-europeiska tendenser. Under premiärminister Nikol Pasjinjans ledarskap har Armenien öppet närmat sig EU, NATO-länder och västliga strukturer – inte bara ekonomiskt utan även säkerhetspolitiskt. Det är en kursändring från tidigare regimer som ofta stod under Moskvas direkta inflytande.

Denna Europa-vänliga politik provocerar Kreml. För Ryssland är Armenien inte bara en traditionell allierad – det är ett geostrategiskt brohuvud i en region där Moskva vill ha full kontroll. När Armenien nu närmar sig väst, hotas Rysslands maktbalans. Det är också därför Lavrov under sitt besök i maj tryckte hårt på etableringen av ett ryskt konsulat i Zangezour och poserat med berget Agri(Ararat) i bakgrunden – som en tydlig markering: "Detta område tillhör vår intressesfär."

Zangezorkorridoren – en brygga för fred och utveckling

En av de mest strategiska punkterna just nu är den så kallade Zangezorkorridoren, som planeras förbinda Azerbajdzjan med Turkiet genom södra Armenien. För Ryssland innebär detta ett potentiellt västligt genombrott in i ett område de vill kontrollera. Men för Europa och regionen är korridoren något helt annat: ett fredsprojekt, ett ekonomiskt genombrott, och ett steg mot självständighet från rysk energi.

Ett långsiktigt fredsavtal mellan Armenien och Azerbajdzjan – som möjliggör denna korridor – skulle inte bara stabilisera regionen, utan även öppna dörren för handel, infrastruktur och integration mellan Sydkaukasien och Europa. Det är ett direkt hot mot Kremls strategi att splittra, härska och behålla energidominans.

Energi som maktmedel – igen

Europa har i decennier varit beroende av rysk energi, och detta beroende har använts som ett effektivt vapen av Moskva. Zangezorkorridoren erbjuder nu ett konkret alternativ. Genom att stärka banden med Azerbajdzjan, Turkiet och andra regionala aktörer kan EU säkra tillgång till nya energikällor och transportvägar som ligger helt utanför rysk kontroll.

Detta skrämmer Ryssland. Förlorar de sin roll som dominerande kraft i Sydkaukasien, förlorar de också ett av sina viktigaste verktyg för att påverka europeisk politik.

Risk för ny konflikt

Det är i denna maktkamp som risken för ett nytt krig växer. Ryssland har tidigare visat att det är villigt att ta till militär aggression för att försvara sin maktsfär – i Georgien 2008, i Krim 2014, i Ukraina 2022. Med ökande spänningar i Armenien, svagt internationellt fokus och ett pågående krig i öst, kan Moskva välja att utnyttja läget i Kaukasus för att återta initiativet.

Turkiet, som har starka band till Azerbajdzjan, kommer inte stå passivt vid sidan om. En ny konflikt i regionen riskerar att dra in flera aktörer – inklusive NATO – och eskalera snabbt.

Europa måste agera – nu

Om EU menar allvar med sitt mål om strategisk autonomi, energidiversifiering och fredlig grannskapspolitik, måste man nu ge sitt stöd till en hållbar fredsprocess mellan Armenien och Azerbajdzjan, och stärka de krafter i regionen som arbetar för samarbete och utveckling. Det är också dags att se Sydkaukasien inte bara som ett "problemområde" – utan som en möjlighet för hela Europas framtid.