Liberalernas existens på spel

Vem vinner dragkampen om Liberalernas framtid?

Maktspelet i Liberalerna: Flera kandidater gör sig redo att ta över efter Johan Pehrson – och forma partiets framtid.

Text: Alexander Johansson

Liberalerna står inför ett avgörande partiledarval efter Johan Pehrson. Bakom kulisserna pågår en hård dragkamp mellan olika grupper – från Romina Pourmokhtari till etablerade socialliberala namn som Cecilia Malmström och Birgitta Ohlsson. Frågan är vem som kan ena partiet och leda Liberalerna tillbaka över riksdagsspärren inför valet 2026. Konflikten speglar en djup ideologisk splittring inom partiet och kan påverka Sveriges framtida regeringsbildning.

Bakom stängda dörrar pågår ett strategiskt maktspel som kan avgöra Liberalernas framtid – och Sveriges nästa regeringsbildning. Ett litet parti som matar medierna – men riskerar att bli historia, Liberalerna är det lilla partiet som hörs mer än det syns. Trots att opinionssiffrorna pekar nedåt och partiets framtid i riksdagen är högst osäker, pratar medierna om Liberalerna som om de vore ett av de stora. Ingen annan aktör med så svagt väljarstöd väcker så mycket debatt. Ett parti på väg att bli historia – men som fortfarande dominerar samtalet om framtiden.

Bakom kulisserna pågår ett intensivt maktspel. Strategiska samtal, dolda allianser och öppna konflikter formar just nu kampen om vem som ska leda Liberalerna vidare efter Johan Pehrson. Det handlar inte bara om partiets överlevnad – utan om vilken riktning Sverige kan ta efter valet 2026.

När Johan Pehrson tillträdde som partiledare var det med målet att ena partiet och föra Liberalerna in i regeringsvärmen. Det lyckades – men till ett högt pris. Partiet har sedan dess konstant legat under riksdagsspärren i opinionsmätningarna. Tidöavtalet, samarbetet med SD och upplevd ideologisk urvattning har skapat en spricka i partiet som nu riskerar att utvecklas till en fullskalig uppgörelse.

Officiella kandidater – och de som tiger still

I förgrunden finns profiler som redan nämnts som möjliga efterträdare:
– Romina Pourmokhtari, Sveriges klimatminister och partiets mest kända namn just nu. Hon är ung, skicklig, ideologiskt tydlig och medialt slipad.

– Mats Persson, utbildningsminister med lång intern förankring och nära band till partiledningen.
– Lotta Edholm, skolminister med brett stöd i vissa liberala kretsar.

Men lika intressant är skuggspelet. Bakom kulisserna diskuteras namn som Cecilia Malmström, Birgitta Ohlsson och Erik Ullenhag– alla med rötter i partiets mer uttalat socialliberala tradition, och med en gemensam nämnare: en stark skepticism mot Sverigedemokraterna. Deras stödjare för samtal i tysthet, bygger nätverk och förbereder scenarion – ifall partiet kraschar i valet, eller om det utlyses ett extraval om samarbetet i Tidö spricker.

Två partier i ett

Liberalernas splittring är inte ny. Den har hundraåriga rötter, där det alltid har funnits en spänning mellan storstadsliberal radikalism och en mer konservativ, folklig frisinnad linje. Idag går skiljelinjen mellan de som accepterar – eller åtminstone tolererar – samarbetet med SD, och de som menar att det är en ideologisk och moralisk felkurs.

Romina Pourmokhtari har en komplex roll i detta. Hon gick från att vara en av Tidöavtalets skarpaste kritiker till att sitta i en regering som bygger på det. Det har gett henne respekt som pragmatiker, men också skapat misstänksamhet bland socialliberala aktivister som vill ha en tydlig uppgörelse med SD-samarbetet.

Allt handlar om 2026

Dragkampen om ledarskapet är i grunden en kamp om framtida regeringsmakten. Om Liberalerna lyckas ta sig över fyraprocentsspärren i valet 2026, kan de återigen få vågmästarroll. Då blir partiledarens förmåga att navigera i en blocköverskridande terräng avgörande.

Men frågan är inte bara vemsom blir nästa ledare. Den viktigaste frågan är: Har den personen tillräcklig kraft att ena partiet, återupprätta dess ideologiska själ – och samtidigt göra det valbart igen?

Det talas ofta om att Liberalerna är på väg att bli historia. Men bakom stängda dörrar försöker flera aktörer se till att det i stället blir början på ett nytt kapitel.

Frågan är bara vem som får pennan!?

Faktanalys av team Agenda Nexus

Faktanalys: Liberalernas vägval – från frisinnade rötter till Tidöavtalets skugga

Ett parti med djupa ideologiska rötter – och återkommande vägval

Liberalerna är ett av Sveriges äldsta partier med rötter tillbaka till slutet av 1800-talet. Under sin historia har partiet präglats av återkommande ideologiska spänningar – mellan socialliberalism och marknadsliberalism, mellan pragmatism och idealism – vilket ofta lett till interna strider, men också till förnyelse.

1. Uppdelningen 1923 – början på den eviga splittringen

År 1923 delades det dåvarande liberala partiet i två delar:

Frisinnade landsföreningen: Folkligt förankrad, statskyrkokritisk, socialliberal.
Liberala samlingspartiet: Mer storstadsorienterat, sekulärt och ideologiskt reforminriktat.

Skiljelinjen handlade officiellt om alkoholpolitik, men i praktiken om identitet. Det tog över ett decennium innan partierna återförenades som Folkpartiet(1934). Klyvningen satte en varaktig prägel på partiets inre kultur: två själar i samma kropp.

2. Tydlig socialliberal profil under efterkrigstiden

Under större delen av 1900-talet profilerade sig Folkpartiet som ett tydligt socialliberalt alternativ, särskilt i kontrast till Socialdemokraterna och Moderaterna. Man försvarade:

Individens frihet
Rättsstat och demokratiska principer
Internationell solidaritet
Skatter för välfärd och utbildning

Starka partiledare som Bertil Ohlin och senare Bengt Westerberg präglade partiet ideologiskt, inte minst i synen på invandring och antirasism. Westerbergs vägran att ens sitta i samma rum som Ny Demokrati i början av 1990-talet är fortfarande en symbol för Liberalernas gamla hållning mot högerpopulism.

3. Skiftet mot marknadsliberalism på 1990–2000-talet

Under Lars Leijonborgs och Jan Björklunds ledarskap skedde en tydlig vridning:

Fokus på ordning och reda i skolan
Tuffare krav i integrationspolitiken
Öppning mot nyliberala déströmningar inom ekonomi och individansvar

Partiet blev tydligare i sina krav på arbetslinje, språkkrav och meritokrati. Även om partiet fortsatte att kalla sig socialliberalt, växte klyftan mellan partiledningen och vissa socialliberala kärnväljare – särskilt i storstäder.

4. Identitetskrisen efter Alliansens fall (2014–2022)

När Alliansen förlorade makten 2014 hamnade Liberalerna i ett vägval:

Skulle man samarbeta med Socialdemokraterna för att utestänga SD?
Eller tolerera ett samarbete högerut, även om det innebar inflytande för SD?

Under Jan Björklund och Sabuni-eran splittrades partiet djupt i denna fråga. Resultatet blev ett sargat parti, som under 2019–2021 lämnade Januariavtalet, bytte partiledare, och till sist valde att stödja en M-ledd regering med stöd av SD via Tidöavtalet.

5. Tidöavtalet – ett vägval med högt pris

När Johan Pehrson förde partiet in i regeringen 2022 med Tidöavtalet som grund, sågs det av vissa som en strategisk nödvändighet – men av andra som ett ideologiskt svek.

Konsekvenser:

Liberalerna hamnade under 4%-spärren i opinionsmätningarna.
Partiet förlorade väljare till både Centerpartiet och Moderaterna.
Interna spänningar förvärrades – flera profiler (ex. Gulan Avci, Maria Leissner, m.fl.) uttryckte oro.

6. 2026 och framåt – tre möjliga vägar

A. Fortsatt Tidö-samarbete:
Stabilitet och ministerposter, men fortsatt väljarflykt riskeras. Fäster partiet i högerblocket permanent.

B. Ny socialliberal kurs:
Bryta med SD-samarbetet, försöka vinna tillbaka gamla väljare, särskilt i storstäder. Risk: tappa i trovärdighet och regeringsförmåga.

C. "Tredje vägen":
Försök till brobygge mellan höger och mitten, med mer fokus på utbildning, klimat och innovation – men utan att fullt ta avstånd från Tidö.

Slutsats: Ett vägval med existentiella följder

Liberalernas vägval 2025–2026 handlar inte bara om strategi – utan om överlevnad. Partiet måste välja:

Att bli ett borgerligt stödparti till SD-samarbeten, med risk för långsiktig försvagning
eller
Återuppbygga sin socialliberala identitet med ett nytt ledarskap, på bekostnad av makt på kort sikt

Historiskt har Liberalerna överlevt splittringar. Frågan är om de klarar ännu en.

Liberalernas existens på spel

Vem vinner dragkampen om Liberalernas framtid?

Kontaktinformation

Sociala medier