En tickande bomb för samhället

Vi riskerar ett samhälle som faller sönder inifrån – där framtidstron försvinner

Debattartikel av Fredrik Johansson

Vi står på randen till ett samhällshaveri.
Ekonomiska klyftor vidgas, arbetslösheten biter sig fast – och tusentals unga och nyanlända lämnas åt sitt öde. Det är inte längre en fråga om krisen kommer, utan när. Sverige tickar som en bomb – och tiden håller på att rinna ut.

Det är en mörk verklighet som växer fram mitt ibland oss. I skuggan av högkonjunkturens berättelser breder en annan bild ut sig – där fattigdom, arbetslöshet och utanförskap förvandlas till vardag. Det är inte bara en fråga om siffror i en statistikrapport – det handlar om liv, om framtidstro, om tilliten till samhället.

Vi riskerar ett samhälle som faller sönder inifrån – där framtidstron försvinner

I dagens Sverige ser vi en allt tydligare spricka mellan de som har – och de som inte har. En ojämlikhet som inte bara urholkar välfärden, utan också våra gemensamma värderingar. När människor upplever att möjligheterna är reserverade för några få, börjar förtroendet för samhället att rämna.

Enligt Arbetsförmedlingen (2024) är arbetslösheten bland unga fortsatt alarmerande – och bland nyanlända dröjer det ofta år innan de får fäste på arbetsmarknaden. Under dessa år byggs inte bara ekonomiska problem upp, utan också en känsla av hopplöshet, bitterhet och vanmakt.

Samhällsforskning bekräftar farhågorna. OECD visar att länder med stora ekonomiska klyftor tenderar att ha högre brottslighet, sämre hälsa och mindre tillit mellan människor. I Sverige ser vi redan hur vissa områden förvandlas till parallella verkligheter, där våld och misstro styr i stället för framtidstro och samhörighet.

Utanförskapets pris – ett samhälle i sönderfall

Enligt Brottsförebyggande rådet (Brå, 2023) finns ett tydligt samband mellan sociala klyftor och våldsbrott. Gängkriminalitet frodas i det tomrum som samhället lämnar efter sig. Där framtidsdrömmar uteblir, växer destruktiva identiteter fram. Där tryggheten sviker, växer våldet till makt.

Forskare som Wilkinson och Pickett beskriver detta med kirurgisk precision i The Spirit Level– där ekonomisk ojämlikhet inte bara skapar elände, utan eroderar själva grunden för fungerande samhällen. Ojämlikheten är inte ett symtom. Den är sjukdomen.

När unga människor och nyanlända nekas sin plats i samhället, är det inte bara deras framtid som går förlorad – det är vår gemensamma. Vi förlorar framtida lärare, ingenjörer, vårdpersonal – och istället får vi ökade kostnader för kriminalitet, vård och sociala insatser. Men framför allt förlorar vi tilliten till varandra.

Vi måste agera – innan det är för sent

Det krävs ett ledarskap som vågar se verkligheten för vad den är – och som har modet att agera. Vi behöver massiva satsningar på utbildning, jobbskapande insatser och fungerande integration. Vi behöver ge unga människor en känsla av mening, ett mål, en plats.

För varje dag vi väntar, förlorar vi mark. För varje ung person som tappar tron på framtiden, försvagas vårt samhälle. Sverige kan bättre – men det kräver att vi slutar blunda.

Vi har fortfarande en chans att vända utvecklingen. Men då måste vi förstå detta:
Ett samhälle som lämnar människor efter sig kommer förr eller senare att falla sönder – inte av yttre hot, utan inifrån.