SD:s framgång – ett Sverige i förändring

Sverigedemokraternas framgångar skakar om det svenska politiska landskapet.Från marginaliserad rörelse med rötter i extremhögern till en av landets största partier – SD:s resa har förändrat spelplanen. Medan traditionella partier backar eller stampar, fortsätter SD att växa. Vad säger det om Sverige? Och är vi redo för en framtid där partiet inte bara påverkar – utan kanske också leder landet?

Text: Redaktionen

Under det senaste decenniet har det svenska politiska landskapet genomgått en dramatisk förändring. Ett av de tydligaste uttrycken för denna omvandling är Sverigedemokraternas (SD) framgångar. Partiet, som länge befann sig i den politiska marginalen med rötter i högerextrema miljöer, har nu vuxit till en av landets största politiska krafter.

I riksdagsvalet 2022 blev SD näst största parti. Jämfört med valet 2010 har de nära fyrdubblat sitt väljarstöd. De är i praktiken det enda riksdagsparti som vuxit i varje val sedan 2002. Samtidigt har Moderaterna förlorat en tredjedel av sina väljare sedan 2010, och både Kristdemokraterna och Liberalerna har periodvis balanserat på riksdagsspärren. Vad förklarar SD:s tillväxt – och vad säger det om Sverige i dag?

Ett vakuum som andra partier lämnade

Sverigedemokraternas framgångar sammanfaller med ett växande missnöje bland väljare. Partiet satte tidigt ord på en oro som rörde frågor om invandring, kriminalitet, integration och samhällsförändring – frågor som andra partier länge undvek eller tonade ner.

Medan Socialdemokraterna och Moderaterna försökte bevara mittenpositioner, klev SD fram med ett budskap som var både känslomässigt laddat och retoriskt effektivt. För många väljare blev de ett språkrör för frustration. Istället för att marginaliseras, som flera politiska bedömare trodde, växte partiet – på bekostnad av väljarnas tillit till det etablerade politiska samtalet.

Ett hot mot demokratin?

Debatten om SD:s plats i det demokratiska systemet är ständigt aktuell. Partiet deltar i val, respekterar parlamentariska spelregler och ingår i det så kallade Tidöavtalet med regeringsunderlaget. Samtidigt har det gång på gång uppdagats att högerextrema och antidemokratiska åsikter frodas inom delar av partiet – ofta kamouflerade i en folklig och nationell retorik.

Retoriken mot public service, rättsväsendet och minoriteter har väckt oro bland jurister, journalister och demokratiforskare. Det handlar inte bara om enskilda grova uttalanden – utan om en politisk kultur som gradvis kan underminera tilliten till institutioner som bär upp den liberala demokratin. Historien har lärt oss att demokratier sällan faller plötsligt. De försvagas inifrån, steg för steg.

Bra på att beskriva problemen – men vad är lösningarna?

SD har blivit mästare på att identifiera samhällsproblem – men kritiseras ofta för att sakna trovärdiga lösningar. När partiet presenterat budgetar har dessa stundtals bedömts som ofinansierade eller ekonomiskt orealistiska. I politiska förhandlingar har SD vid flera tillfällen tvingats backa från sina kärnfrågor.

Det väcker en avgörande fråga: Är SD moget att ta ansvar för landet – eller är de mest bekväma i rollen som missnöjets röst? Vad händer om Jimmie Åkesson en dag föreslås som statsminister? Skulle hans ledarskap föra Sverige framåt – eller innebära ett steg mot ökad splittring och institutionell osäkerhet?

En nödvändig motkraft – eller en farlig normalisering?

Det går att argumentera för att SD:s framväxt tvingat fram en efterlängtad öppenhet i den politiska debatten. Frågor om integration och migration diskuteras i dag med större bredd än tidigare. Men priset har också varit högt. Det offentliga samtalet har hårdnat, samhällspolariseringen fördjupats och vad som tidigare betraktades som främlingsfientligt har i vissa sammanhang blivit politiskt acceptabelt.

Partiet har vuxit i ett tomrum – där andra partier upplevdes som passiva eller tysta. Men frågan nu är inte bara varför SD vuxit, utan vad de ska bli. Kan de utvecklas till ett konstruktivt regeringsparti som bidrar till att lösa Sveriges utmaningar – eller riskerar de att dra med sig hela samhällsdebatten i en riktning där tillit och sammanhållning urholkas?

Är Sverige redo för en SD-ledd regering?

I slutändan är det förstås väljarna som avgör. Men frågan om en framtida SD-ledd regering är inte bara politisk – den är också djupt existentiell. Den handlar om vilket slags samhälle vi vill bygga, vilka värden vi vill försvara och vilket politiskt ledarskap vi är beredda att ge förtroende.

Nästa riksdagsval kan bli ett av de mest avgörande i Sveriges moderna historia. Det är ett vägskäl där väljarna inte bara väljer partier – utan också riktning. Ska Sverige fortsätta att bygga på idéer om öppenhet, rättsstat och pluralism? Eller är vi på väg mot ett mer auktoritärt, centralstyrt och polariserat samhälle?

Oavsett svar kräver framtiden något av oss alla: eftertanke, ansvar och en djupare insikt om demokratins skörhet – och dess styrka.

Jimmie Åkesson sverigedemokraternas partiledare Bild: EPA

Sverigedemokraterna har gått från marginal till en av Sveriges största politiska krafter, med en tydlig retorik som talar till väljarnas oro kring integration, kriminalitet och kulturkrockar. Partiets framgångar har delvis berott på att andra etablerade partier länge undvikit eller tonat ner dessa frågor, vilket skapat ett vakuum som SD fyllt. Samtidigt finns en oro för att högerextrema idéer och en hård retorik kan undergräva tilliten till viktiga demokratiska institutioner. SD har visat sig skickliga på att beskriva samhällsproblem, men deras konkreta lösningar har ofta kritiserats som ogenomtänkta. Frågan kvarstår om partiet är redo att axla regeringsansvar eller om de främst är ett protestparti som trivs i opposition. Nästa val blir avgörande för Sveriges framtida politiska riktning och vilka värden landet ska bygga på.