Klimatkatastrof eller global enighet – Sverige måste visa vägen

Inledning:

Klimatförändringarna är inte längre ett framtidsscenario eller ett avlägset hot – de är här och nu. Skogsbränder i Kanada, översvämningar i Pakistan, värmeböljor i Sydeuropa, torka på Afrikas horn och uttorkningen av Urmiasjön – en gång världens näst största saltsjö – visar tydligt att klimatkrisen redan påverkar hela världen. För varje år växer konsekvensernas styrka och omfattning, och mänskligheten står inför en av sina största prövningar någonsin.

COP29 i Baku blev ett globalt nav där världens ledare samlades för att göra mer än bara ge löften – där konkreta beslut och intensiva diskussioner om klimaträttvisa, finansiering och teknisk innovation fick stort utrymme. Trots den splittrade värld vi lever i och andra samtidiga kriser finns en växande insikt: omställningen måste ske snabbt, kraftfullt och gemensamt.

Det kräver att vi släpper gamla låsningar och bygger broar – mellan politik och näringsliv, forskning och praktik, lokala initiativ och globala mål. Sverige, med sin kunskap, tekniska innovationskraft och historiska ansvar, har en unik möjlighet att visa vägen. Men det kräver att hela samhällets potential tas i anspråk.

Det är nu vi formar framtiden. Vi måste göra det tillsammans – för att välja global enighet och en hållbar värld, eller riskera klimatkatastrofen.

COP29 i Baku: När världen möts i hopp om lösningar

Klimattoppmötet COP29 i Baku bjöd på intensiva förhandlingar i en tid då världen sårats av krig, konflikter och ekonomiska kriser. Trots det svåra läget var mötet ett viktigt steg mot framtiden. En av de centrala punkterna var antagandet av gemensamma regler för internationell handel med koldioxidkrediter. Trots viss kritik om transparens, ses detta som ett potentiellt verktyg för att stimulera klimatinvesteringar över gränserna.

Miljöministerns budskap i Baku: Tillsammans för lösningar

Vid klimatmötet i Baku betonade Sveriges miljöminister Romina Pourmokhtari vikten av enighet och internationellt ledarskap. I ett tal som väckte uppskattning bland flera deltagare, påminde hon världen om att klimatkampen inte får reduceras till inrikespolitik.

"Vi är här i Baku för att påminna världen om att klimatkrisen inte kan lösas ensidigt. Vi måste hålla ihop. Sverige står redo att bidra – med teknik, innovation och rättvisa lösningar. Tillsammans kan vi visa att en hållbar framtid är möjlig."

Detta budskap låg i linje med COP29:s fokus: gemensamma ramar för koldioxidmarknader, ökad transparens, och att länder med kapacitet – som Sverige – tar täten.

Socialdemokratisk framtidstro: Sverige ska visa vägen

En av Sveriges mest erfarna klimatpolitiker, Isak From (S) riksdagsman och ordinarie ledamot i Miljö- och jordbruksutskottet, pekar på vårt lands styrkor som ett föregångsland. I dialogen kring rättvisa övergångar vid COP29 framhölls särskilt hur industrialiserade länder kan leda utan att dominera.

"Vi har möjligheten och skyldigheten att ställa om och vi kan visa vägen för andra."

Det är ett budskap som går i takt med de beslut som diskuterades i Baku – om tekniköverföring, klimatfinansiering och långsiktiga mål som inkluderar både industri och rättvisa.

Globalt ansvar i fokus: Klimatpolitik för alla

Joakim Järrebring (S), ledamot i miljö- och jordbruksutskottet, betonade under diskussionerna efter COP29 att Sverige inte får ducka sitt historiska ansvar. I Baku var just detta en central fråga: Hur ska världen hantera att rika länder stått för merparten av utsläppen – och hur kan vi stötta utvecklingsländer på väg mot grön omställning?

"Sverige har ett stort ansvar, både nationellt och globalt, att minska utsläppen av växthusgaser och driva på för en rättvis klimatomställning."

Detta ligger helt i linje med COP29:s löften om att stärka klimatfonderna och se till att klimaträttvisa inte blir ett slagord – utan praktik.

Teknologi i centrum: SD:s syn på klimatarbetet

Teknologiska lösningar diskuterades brett i Baku. Sverige lyftes av flera delegater som en möjlig testbädd för klimatinnovation. Jessica Stegrud (SD) ser just denna roll som Sveriges styrka:

"Sverige kan genom vår innovationsrikedom och förmåga att ständigt utveckla och förbättra, framför allt bidra med teknisk utveckling."

Detta speglar Baku-mötets resonemang om att teknik måste tillgängliggöras globalt och användas för att minska utsläpp utan att bromsa utveckling.

Marknad och miljö – en nödvändig kombination

I Baku var många länders delegationer tydliga: klimatmålen får inte bromsa ekonomisk tillväxt – utan tvärtom bli en del av den. Helena Storckenfeldt (M), riksdagsledamot och ordinarie ledamot i Miljö- och jordbruksutskottet

formulerade detta synsätt väl i efterdyningarna av COP29:

"Höga klimatambitioner måste gå hand i hand med konkurrenskraft och tillväxt, eftersom det är enda sättet för Sverige att åstadkomma största möjliga globala klimatnytta – genom att vara ett föredöme och visa att utsläppsminskningar kan förenas med ökat välstånd."

Detta ekade i flera debatter under COP29, där just synergier mellan miljöpolitik och näringsliv betonades som vägen framåt.

Grön framtid genom investering och utbildning

I ett klimatmöte där frågan om klimatinvesteringar låg högt på agendan, betonade Isak From (S) åter behovet av politiskt mod och långsiktiga satsningar på ny teknik, grön utbildning och samhällsomställning.

"Vi måste ha en politik som rustar Sverige, vi vill driva fram nya tekniker, företag och jobb... för att vi ska kunna motverka det växande klimathotet och bidra till en rättvis omställning som är trovärdig."

Detta knyter direkt an till COP29:s diskussioner om klimatinvesteringsramverk och stöd till innovation.

Cirkulär omställning och hållbar konsumtion

Konsumtion och resurshantering diskuterades brett i Baku. Hur kan vi minska trycket på planetens gränser utan att minska människors livskvalitet? Stina Larsson (C), riksdagsman och ordinarie ledamot i Miljö- och jordbruksutskottet framhåller tydligt:

"Sverige måste prioritera två delar, minska utsläppen från transporterna och ställa om vår konsumtion att bli mer hållbar och cirkulär. När regeringen struntar i klimatfrågan ska vi vara glada för att EU driver på. Internationellt borde Sverige ligga i framkant, vara ett föredöme och visa vägen i den gröna omställningen."

Hennes syn harmonierar med de prioriteringar COP29 lyfte kring cirkulär ekonomi och hållbara produktionskedjor.

Historiskt ansvar och moralisk skyldighet

COP29 blev en plats där flera länder ifrågasatte de rika nationernas ansvar. Katarina Luhr(MP), riksdagsman och klimatpolitisk talesperson o formulerar detta tydligt i sin syn på Sveriges roll:

"Miljöpartiet vill att Sverige ska ta ett större ansvar för den globala uppvärmningen. Vi har redan släppt ut långt mer än vårt rättvisa bidrag till klimatkrisen. Dessutom är vi ett av världens rikaste och mest högutsläppande länder per capita – vi har både makten och resurserna att göra mer... Den mest effektiva klimatpolitiken är den som skapar internationell legitimitet och visar att klimatomställningen är möjlig."

I Baku efterfrågades just sådana ledarskap – där trovärdighet och handling går hand i hand.

En annan syn: Teknik framför panik

Samtidigt väcker COP29 diskussioner om klimatarbetets prioritet jämfört med andra samhällsfrågor. Josef Fransson (SD)riksdagsman, uttrycker en mer återhållsam syn:

"Klimatfrågan är inte akut. Det bästa Sverige kan göra är att värna vårt näringslivsklimat samt forskning och utveckling."

Detta synsätt fanns även i Baku – där vissa delegationer betonade innovation snarare än snabba politiska åtgärder som väg till framgång.

Klimat och samtid: Prioriteringar i en orolig tid

Världsledarna på COP29 varit överens: Klimatet måste få plats och prioriteras när världen brinner på fler sätt än ett!

I en tid då världen står inför flera samtidiga kriser – krig, migration, energibrist och ekonomisk oro – är det tydligt att klimatfrågan behöver fortsatt fokus och prioritering. Trots att dessa utmaningar upptar mycket av det offentliga samtalet, understryker COP29:s deltagare vikten av att klimatet inte får trängas undan. Klimatkrisen är en övergripande utmaning som påverkar alla aspekter av vår samtid och måste integreras i debatten, även när andra akuta frågor kräver uppmärksamhet.

I Sverige tycks klimatfrågorna emellertid få allt mindre utrymme i den politiska debatten, särskilt i skuggan av frågor som kriminalitet, kriget i Ukraina, lag och ordning samt den ekonomiska situationen. Det finns därför en risk att klimatfrågan marginaliseras.

Kjell-Arne Ottosson (KD),riksdagsman och vice ordförande i Miljö- och Jordbruksutskottet, delar dock inte uppfattningen att klimatfrågorna får allt mindre utrymme i den politiska debatten:

"Jag vill hävda att klimatet fortfarande är en stor del i den allmänna debatten, men självklart lever vi i nuet och andra aktuella frågor måste också få plats i den allmänna debatten. Således är det fullt förståeligt att de ämnen du listar i ditt svar också tar plats – det vore märkligt annars, då de i allra högsta grad berör människors vardag ytterst påtagligt."

Avslutning: COP29 visade vägen – nu är det upp till oss

Klimatmötet i Baku påminde världen om både allvaret och möjligheten. Genom förhandlingar, överenskommelser och ett ökat tryck på ansvarsfördelning, tog världen några steg i rätt riktning. Men det är först när besluten omsätts i handling – här hemma och globalt – som det verkliga arbetet börjar.

Vi kan inte vänta längre. Klimatkrisen är inte bara en miljöfråga – den är en rättvisefråga, en säkerhetsfråga och en framtidsfråga. Sverige har alla förutsättningar att gå före. Och COP29 visade att det finns hopp – om vi vågar samarbeta, visa ledarskap och agera tillsammans.

Artikel och analys: Team Agenda Nexus

Text: Linda Karlsson

Foto: Pikrepo & Sveriges Riksdag